Kyrkomötet Motion 2007:91 av Ola Isacsson
Gemensam teologi och pastoral för barn- och vuxendop

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att 19 kap. 2 § kyrkoordningen skall ha följande lydelse:

2 § Ett barn får döpas när dess vårdnadshavare begär att barnet skall döpas till kyrkans tro och vill att barnet skall leva med församlingen i Kristi gemenskap.

En vuxen får döpas när han eller hon begär att bli döpt till kyrkans tro och vill leva med församlingen i Kristi gemenskap

2. Kyrkomötet beslutar att 19 kap. 6 § kyrkoordningen skall ha följande lydelse:

6 § Församlingen skall erbjuda dopundervisning till dem som är bosatta i församlingen och tillhör Svenska kyrkan.

En sådan undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära skall alltid erbjudas före eller efter ungas eller vuxnas dop.

3. Kyrkomötet beslutar att 22 kap. 3 § kyrkoordningen skall ha följande lydelse:

3 § Den som döps efter den dopundervisning som avses i 19 kap. 6 § kyrkoordningen det år han eller hon fyller 16 år eller senare skall antecknas som konfirmerad.

Den som döps utan den dopundervisning som avses i 19 kap. 6 § kyrkoordningen, men efter det samtal som avses i 17 kap. 15 §, antecknas inte som konfirmerad. För denne skall församlingen erbjuda konfirmation i enlighet med 22 kap. 1 §.

Motivering

Det förefaller som om Svenska kyrkan har två olika teologier kring barns dop och vuxnas dop. När det gäller barndop intar Svenska kyrkan, i kyrkoordning och genom de senaste årens utskottsbetänkanden och uttalanden i Kyrkomötet, en mycket generös hållning. När det gäller vuxnas dop säger kyrkoordningen: ”…undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära skall alltid föregå ungas och vuxnas dop.” (19 kap. 6 § kyrkoordningen)

Som jag ser på saken bottnar de olika villkoren för barn- respektive vuxendop i föråldrade förhållanden. Reglerna kring barndop har sin grund i det kristna enhetssamhället, där det var en självklarhet med kristendomsundervisning och konfirmation. Reglerna kring vuxendop har sin grund i att människor konverterade från annan tro till Svenska kyrkans tro.

Vår tids verklighet är annorlunda. Sällan konverterar en vuxen från en tro till Svenska kyrkans tro. Snarare kommer vuxna, som vill bli lärjungar till Jesus, ur ett religiöst tomrum. Skillnaden i andlig mognad är minimal mellan döpta och odöpta, som i vuxen ålder börjar söka Jesus.

De olika reglerna för undervisning för barndop respektive vuxendop har funnits länge. Men så sent som i 1942 års kyrkohandbok går det att se att barn- och vuxendop har en gemensam teologi. Barndop följs nästan undantagslöst av konfirmation, som i sin tur ger tillträde till nattvarden. När handboken anger att den som döps vid vuxen ålder inte konfirmeras är motivet ”har omedelbart efter dopet rätt att deltaga i nattvarden”. Undervisningen som föregår vuxendop tycks närmast vara inriktat på att den vuxendöpte skall få delta i nattvarden, liksom den barndöptes konfirmationsundervisning mynnar ut i rätt att få delta i nattvarden.

Nu, när sammanhanget mellan undervisning och nattvard har brutits, blir de kategoriska formuleringarna i kyrkoordningens 19 kap. 6 § och 22 kap. 3 § närmast ett uttryck för att Svenska kyrkan har två olika dopsyner: en tämligen villkorslös syn på barndop och en villkorad syn på vuxendop.

Motionen avser att återerövra en gemensam teologi kring barn- och vuxendop: viljan att söka Jesus är avgörande för dop. I barndopet höjs ribban så att föräldrarna uttrycker den viljan för sitt barn. I vuxendopet sänks ribban så att viljan är tillräcklig för att bli döpt.

Självfallet skall fördjupande undervisning och personligt ställningstagande inte försummas. Motionens förslag om konfirmation både för barndöpta och vuxendöpta är ett uttryck för det.

Kalmar den 25 juli 2007

Ola Isacsson (POSK)